Hej min käraste make. Det finns inga ord som kan beskriva hur ledsen jag är. Hur ledsen jag är för det jag har gjort mot dig. Jag hoppas djupt inom mig att du en dag ämnar förlåta mitt misstag. Du är en sådan fantastisk man, en man med makalösa värderingar. Mitt misstag som ung var att gifta mig med dig. Hur ohyggligt det än må låta skulle jag inte ha fördärvat din chans att hitta någon bättre. Som ung var jag alltid förtjust i Richardt. Men dum som jag var då kunde jag inte vänta. Jag var för svag, för ängslig och självisk som trodde att jag skulle bli ensam för alltid.
Jag var otrogen mot dig med Richardt. I dina sista levnadsdagar förtjänar du att leva i en lycklig värld där du får det du förtjänar. Lycka och glädje. Något jag aldrig gav dig min egna make på många år. Det var en tid då jag tyckte att allt var ditt fel. Ständigt tänkte jag varför vi inte kunde leva som andra. I lyx och rikedom. Så fel jag hade. Fel av mig, din hustru att tro att ynkliga jag var för bra för dig. Sanningen är att du är för bra för mig. Detta har fått mig att inse, det kanske är dags för oss att släppa varandra. Gå vidare och framförallt att du fortsätter sista delen av ditt liv i harmoni. Något jag aldrig kunde ge.
Farväl.
Ellen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar