Español - Diario de viaje

Día 1 - Llega

Llegué en Antofagasta (ANF) Airport temprano la mañana del domingo y fui a Playa Club con mi nuevo amiga que conocí en el avión por la tarde . Estábamos en la discoteca durante unas 2 horas antes de fuimos a nuestro hotel. La habitación del hotel parecí haber sido recientemente renovado y la vista era increíble. La habitación era pequeña, con una cama doble, un pequeño cuarto de baño y una pequeña cocina. Era un lugar perfecto para una noche. Durante la noche, estaba leyendo un libro mientras estaba pensando a dónde viajaría el próximo día. 

Día 2 - La aventura empieza

El lunes por la mañana me desperté a las 9:00. Me llevé antes de ir al restaurante para desayunar. Sobre la mesa había un folleto sobre "El Mano del desierto". Me parecí muy interesante y decidió que sería mi próximo destinación. Fui en el autobús solo pero me encontré con mucha gente agradable. La mano fue una obra extraordinaria y tomamos muchas fotos antes de ir a casa.

Día 3 - En la playa 

Después de que ayer, me decidí a tener un día de descanso. El tiempo fue fantástico y un día en la playa sería perfecto. Me llevé el bikini nuevo y mis nuevas gafas de sol. Hacía mucho calor y justo a tiempo llegó un vendedor de sandía. Después de un hermoso día en la playa, me fui a la cama en la habitación del hotel.

Día 4 - Cerro Paranal 

He estado interesada en la astronomía desde que era pequeña. Por lo tanto, decidí ir a Cerro Paranal. El Observatorio Paranal es un observatorio astronómico óptico operado por la ESO y ubicado en la comuna de Taltal en la Región de Antofagasta. Fui allí con la ayuda de un tren y un entrenador. El tiempo pasó rápidamente y regresó al hotel después de un largo día en el Observatorio.

Día 5 - Ir de bares 

El quinto día de mis vacaciones yo quise tener un poco de diversión. Por lo tanto decidí ir y bailar en un club cerca del hotel. Conocí a algunos nuevos amigos y bailé mucho. El DJ toqué buena música todo el tiempo. Después de una noche de diversión, regresé al hotel agoté. 

Día 6 - Museo Nacional De Bellas Artes (Chile) 

Segundo último día de mis vacaciones me quise hacer algo relajante. Las camareras en el restaurante habló acerca de un museo que estuve un poco más lejos del hotel. Era un museo muy interesante con muchas pinturas fantásticas de arte chileno. Fue un final perfecto de las vacaciones.

Día 7 - El último día 

Yo y mi amigo hubimos organicé una reunión en la Virgen María estatua. Hicimos un montón de fotos juntos y en la Virgen María estatua. Hicimos un montón de fotos juntos y en la Virgen María estatua. Comimos en un famoso restaurante, pedí la paella española delicadeza y Linn pidió la tortilla. Después de la buena comida, nos fuimos con el avión de vuelta. 

Bild - Idiom

Jag hade till uppgift att rita ett idiom bokstavligt och en bild med idiomets bildliga uttryck, jag valde att göra fjärilar i magen. Dock så råkade jag av misstag göra båda bilderna i ett men valde att använda det till min fördel. 

Stalonien - Maria Magdeva

Jag kommer från Stalonien där bodde jag tillsammans med min mamma och pappa. Ja, detta var ju förstås innan inbördeskriget bröt ut och mina föräldrar mördades. Nu är jag 27 år och är en ensamstående kvinna utan någon familj i ett land som verkar ha allt utom det alla vill ha, frihet och rättigheter. Innan kriget startade levde jag ett bra liv, omedveten om all ondska runt omkring mig. Jag gick i skolan, hade vänner och mina drömmar som liten var att göra stora förändringar i världen. Tyvärr går inte all drömmar i uppfyllelse men en av mina många drömmar skulle bli sanna. Jag måste lämna Stalonien.

Att ta sig övergränsen var inte lätt, förutom alla tillstånd och pass behövde jag pengar för att överleva på andra sidan. Jag hade sedan länge haft ett pass på grund av mitt jobb som en receptionist. Tack vare mina goda kontakter var det enda som krävdes ett intyg från en läkare och pengar till resan. Men det skulle inte bli lätt. I över ett år samlade jag ihop pengar för resan och gjorde flera läkarbesök. Det verkade som att det alltid fanns en orsak för mig att återvända för ytterligare en kontroll. Tillslut bestämde jag mig för att smugglas ut ur landet. Under resans gång hade jag träffat flera människor som ville fly från landet men inte hade några möjligheter till att göra det.

På väg mot jobbet en måndagsmorgon hörde jag någon ropa mitt namn: ”Fru Magdeva, Maria”. Jag vände mig om, framför mig såg jag en ung kvinna i 20 års åldern som jag aldrig sett förr.  Hon förklarade sedan hur hon kände igen mig och det visade sig att hon hade sett mig på en av organisationerna som tidigare hade skapats av människor som vill störta diktatorn. Självklart var jag en av dem, diktatorn skulle betala för vad han hade gjort mot mig och min familj. Kvinnan som hette Luna hade fått höra att jag sökte en smugglare som skulle hjälpa mig ut ur landet. Hon berättade om sin livshistoria, om sina två barn och hur hon verkligen behövde fly från landet men inte hade råd. Vi lovade varandra att vi skulle hjälpa varandra ända in till slutet och nu var det bara att vänta. Beskedet om vart smugglaren skulle plocka upp oss kom bara några dagar senare. Jag var rädd, orolig och vilsen. Man hade hört hur många människor som dog på resan vilket gjorde att oron växte ytterligare för varje dag som gick. Men jag var mer en tacksam över att jag hade Luna vid min sida. 

Efter att ha blivit smugglad över gränsen, förbi tullen inne i granlandet och vidare till nästa land hade nästan 12st av oss omkommit på grund av syrebrist i en av lastbilarna. Luna höll om sina barn hårt, känslan jag aldrig kommer glömma var rädslan. Rädslan av att bli upptäckt och tillbaka skickad. Rädslan av att aldrig kunna lämna Stalonien bakom mig och börja om på nytt. Rädslan att vara ensam i ett land där jag varken förstod språket eller visste om kulturen. Men till slut var vi framme. 

Det var allt annat än lätt att försöka kommunicera med myndigheterna i det främmande landet. Vi förstod oss inte på varandra på grund av språket men tillslut efter fyra månaders väntan hade vi fått ett permanent uppehållstillstånd. Jag var lycklig. Luna, hennes två barn och jag kunde tillsammans äntligen starta vårt nya liv.